Jag

Jag är professor i teknikhistoria på KTH. Min bakgrund är civilingenjör med examen i teknisk fysik (tillämpad matematik) från KTH 1994. Efter det gick jag en forskarutbildning i teknikhistoria på samma högskola och disputerade 2003. Min avhandling hette Vem älskade Tele-X?: Konflikter om satelliter i Norden 1974-1989 (Hedemora, 2003) och behandlade ett område där kulturpolitiken krockade med industri- och teknikpolitiken, både nationell och på ett nordiskt plan. Men ingenjörerna krockade också med varandra, Rymdbolaget med televerket, svenskar med norrmän. Det var en ganska utpräglad konfliktstudie. Gustav Holmberg skrev en välvillig recension, liksom Thord Eriksson i DN.

I juni 2009 blev jag antagen som docent i teknik- och vetenskapshistoria vid KTH, i juli 2010 blev jag lektor och i november 2019 professor. Mellan 2010 och 2016 tjänstgjorde jag som avdelningsföreståndare på Avd. för historiska studier av teknik, vetenskap och miljö. På KTH sitter jag i fakultetsrådet, i docentkommittéerna för ABE och ECE och i ABE-skolans rekryteringskommitté samt är ansvarig för samarbetet med Stockholm Environment Institute. Jag har tidigare suttit i Anställningsutskottet och i Språkkommittén och varit ansvarig för debattforumet KTH Samtal.

Jag har ägnat mig en del åt mediehistoria, och inte minst etermediehistoria. Min första studie handlade om infrastrukturen för radio och TV, Genom tråd och eter: Framväxten av distributionsnätet för radio och TV (Stockholm, 1997). Jag studerade också argumentationen omkring införandet av digital marksänd TV i en bok författad tillsammans med Lars-Åke Engblom i Jönköping, Radio och TV efter monopolet (Stockholm, 2007).

Under läsåret 2007/2008 var jag huvudsekreterare i Public service-utredningen. Betänkandet finns på regeringens hemsida. Ett par år senare fick jag i uppdrag av Kulturdepartementet att ta fram en modell för förhandsgranskning av nya tjänster för public service. Jag har berört det här. Jag har också suttit i Granskningsnämnden för radio och TV. 2013-2014 var jag regeringens branschsamordnare för digitalradio. Betänkandet finns på regeringens hemsida, liksom andra centrala dokument. Mitt inlägg på DN-debatt dagen när jag lämnade över betänkandet till kulturministern finns här.

För många år sedan hade jag ett projekt finansierat av Vetenskapsrådet som hette Bakom en slöja av teknik: Politik och kultur i frekvensfördelningskonferenser för radio och TV i Europa. Hur gick det faktiskt till när man fördelade frekvenserna (våglängderna) under förra seklet? Hur såg planerna ut och varför? En artikel kom i International Journal of the Commons i januari 2011 och en finns i en  bok på MIT Press, Cosmopolitan Commons som vill bidra till commonslitteraturen genom fallstudier som är transnationella och historiska samt där teknik och vetenskap är av central betydelse för hur allmänningen utnyttjas och förvaltas. Ytterligare en artikeln kom i Routledge Handbook of the Study of the Commons 2019.

Ett annat område ligger närmare miljöhistoria. Ett viktigt resultat från ett Formasprojekt om Modeller i Arktis är boken Media and the Politics of Arctic Climate Change: When the Ice Breaks (Palgrave 2013), redigerad tillsammans med Miyase Christensen och Annika E. Nilsson. 2011 -2014 var jag även med i projektet Assessing Arctic Futures som en del i det stora Mistraprogrammet Arctic Futures. En publikation från det kom i våren 2015 i boken The New Arctic (Springer 2015) där jag skriver om assessments. Den enkla idén i det projektet var att studera historiska arktiska framtider för att utröna hur människor talar och skriver om framtiden och därigenom gör vissa utvecklingar mer sannolika än andra. Framtiden skapas ju nämligen av oss genom våra handlingar vilka i sin tur bygger på förståelser av verkligheten. 2017 kom ytterligare en artikel om assessments i boken Arctic Environmental Modernities. Och 2018 kom boken Competing Arctic Futures som jag redigerade.

Hösten 2012 fick jag ett nytt projekt av VR som heter Bilder på avstånd: Fjärranalys och föreställningar om jorden tillsammans med min kollega Sabine Höhler och doktoranden Johan Gärdebo, som disputerade våren 2019. Projektet har resulterat i flera publikationer, bland annat en med Sverker Sörlin om Environing Technologies i History and Technology. Jag har också arbetat vidare med frågor som rör havsisen i Arktis och hur vi kan förstå och förmedla dess förändringar.

Från 2019 arbetar jag intensivt med ett projekt som heter Legitimeringsprocesser för icke-handling i klimatfrågan, som är finansierat av Riksbankens Jubileumsfond och som jag driver tillsammans med Maria Wolrath Söderberg på Södertörns Högskola.

På min hemsida på KTH finns en mer utförlig beskrivning av min akademiska verksamhet.

Jag är ordinarie ersättare i styrelsen för Ridderstads stiftelse och har varit styrelseledamot för Nobelmuseet AB. Jag har också varit ledamot av Polarforskningssekretariatets insynsråd och är nu ledamot av insynsrådet för Myndigheten för tillgängliga medier och för Kungliga biblioteket.

  1. Nina Wormbs
    28 mars 2009 kl. 8:27 f m

    Bra gissat. Death Valley, Californien, men på gränsen till Nevada.
    En klog är, enligt utbyte mellan Gustav Holmberg och Thomas (http://www.gustavholmberg.com/tomrum/2009/01/22/vetenskapshistoriker-bloggar-2/#comments) en think log. Själv tycker jag att det stämmer på många bloggar, i alla fall de akademiska.

  1. No trackbacks yet.
Kommentarer är stängda.
%d bloggare gillar detta: