I förra veckan presenterade Ny Teknik en ny bok om Ericsson, skriven av Svenolof Karlsson och Anders Lugn. En sak som lyftes fram som central för företagets framgång var alla de projekt som ingenjörerna drev, sina chefer ovetandes, så kallade skunk works. Före detta Ericssonchefen Sven-Christer Nilsson menade till och med att dessa skunk works var vad som räddat företaget och gjort det så stort. Kul! kan man tycka. Kul att fyrkantiga ingenjörer kan vara lite bohemiska, göra lite som de vill. Men poängen är förstås vidare än så.
Dels implicerar den tillmätta betydelsen av skunk works att den kontroll, planering och styrning av teknikutveckling som ofta eftersträvas i moderna företag inte behöver vara rätt väg till framgång. Dels säger den något om ingenjörspraktik och teknikutveckling som kreativ process. Och de två sakerna är förstås kopplade.
En god vän satte häromdagen en bok i händerna på mig. Det var ett sätt för honom att illustrera sin skepsis mot de uppföljningssystem som vissa forskningsfinansiärer vill införa, och delvis redan infört, för att kontrollera de projekt som beviljats bidrag. Redan innan projektet har börjat ska man tala om de förväntade resultaten. Det var inte så att min vän inte ville säga vad de tänkte sig uppnå med sina projekt, men hans poäng var att eftersom det var en kreativ process måste det finnas en viss flexibilitet. Hans eget expertisområde var programvaruutveckling där man lagt ner mycket tid på att försöka beräkna kostnader för olika typer av projekt. Det visar sig emellertid, inte särskilt förvånande, att 200 000 rader kod kan se olika ut, är olika bra och följaktligen ta olika lång tid att utveckla.
Boken heter Artful Making: What Managers Need to Know About How Artists Work (2003) och går helt kort ut på att teknikutvecklare och projektledare kan lära av hur man arbetar i vad vi traditionellt brukar kalla kreativa yrken. Den ytterligt kreativa process som en teateruppsättning är kan likväl planeras; man har du de facto ett premiärdatum. Men uppföljningen är parallell med processen och under arbetet äger inte bedömningsgrunderna rätt och fel någon giltighet. Här finns något att lära menar författarna Rob Austin och Lee Devin.
Skunk works är projekt som ingenjören arbetar med på sin fritid eller taxerar andra projekt med. Det är kreativa projekt, där engagemanget är stort, där man tror på tekniken och har roligt. Och nu säger Sven-Christer Nilsson att det är dessa projekt som gjort Ericsson vad det är. Bilden av ingenjören som homo faber, den skapande människan, bör kompletteras med bilden av henne som homo ludens, den lekande människan.
Nina Wormbs 
Stora delar av Saabs bilutveckling har också drivits utanför ordinarie uppgifter och arbetstid.
Se där! Och i går i Ny Teknik skrev Arne Söderqvist att även Losec var ett skunk work.
Tänkte på det Thomas P. Hughes skriver om kreativitet och radikala uppfinningar inom och utanför stora organisationer i ”The evolution of large technological systems” i Bijker, Hughes och Pinch eds.