I går gick det andra evenemanget i KTH Samtal av stapeln. Det hade rubriken ”Vad är energieffektivisering, egentligen?” och lockade närmare 50 deltagare. Först inledde Per Lundqvist, professor i energiteknik på KTH och han talade om gränser för energisystemet och vilka konsekvenser det får för effektivisering. Det finns många steg i kedjan. Därefter talade Annika Carlsson-Kanyama om konsumenterna och den olyckliga kopplingen mellan högre välstånd (högre lön) och utsläpp. Vi måste börja ifrågasätta våra vanor och vår konsumtion mer i grunden. Arne Kaijser, professor i teknikhistoria på KTH, gav ett historiskt perspektiv, men gick inte längre än till 1970-talet. Han visade på hur fel vi hade då, när vi trodde att energikonsumtionen skulle öka drastiskt och den istället avmattades. Skälet till det, menade Arne, är att urbaniseringen har avstannat och den kräver mycket energi, även om de som sedan bor i städer gör av med mindre energi än de i glesbygden.
Efter de inledande presentationerna vidtog en diskussion mellan Per, Annika och Arne som jag modererade och snart bjöds också publiken in. Det var ett intressant samtal med för mig mycket ny information. Men allra intressantaste tyckte jag var tanken på hur man skulle kunna förändra själva grunden för energiproblemet. Så länge vi prissätter energi och säljer TWh kommer alltid någon att tjäna på att vi använder mer energi. Om vi gör om systemet ökar istället incitamenten att spara. En idé var att dela ut energirätter, lite som utsläppsrätter. En annan att vi köper energitjänster, dvs ett hus med vissa krav uppfyllda, och då får den som säljer tjänsterna incitament att spara. Per verkade mena att detta måste komma inom överskådlig tid. Det tyckte jag var hoppfullt.
Nina Wormbs 