Hasseåtage tillhör mina absoluta favoriter. Och kanske framför allt Tage Danielsson. Jag beundrar verkligen hans förmåga, eller förmågor, att fånga och förmedla samtida konflikter, små vardagliga situationer och eviga frågor. Så när jag i min krönika i Godmorgon världen i dag både inleder och avslutar med Tage så är det ett uttryck för denna beundran.
Men i kärnan för krönikan ligger psykologisk forskning, förmedlad främst av Adam Mastroianni som också driver den väldigt roliga bloggen Experimental History. Han har till exempel argumenterat för hur dåligt peer-review fungerar för vetenskapen, bland annat eftersom det vetenskapliga språk som man måste använda i vetenskapliga artiklar helt ligger i vägen för de flestas förståelse. Jag håller med. Dessutom tar det evigheter.
I en post nyligen beskrev han en artikel som han och hans tidigare handledare just har publicerat i Nature och jag blev så fascinerad att jag förutom bloggposten faktiskt läste även artikeln. Den är ovanligt välskriven även om jag inte begriper en del av statistiken. Huvudpoängerna är emellertid lätta att ta till sig. Och de är att föreställningen om att det finns ett moraliskt förfall är spridd, men undersöker man om det verkligen existerar ett moraliskt förfall så finns ingen som tyder på det, och slutligen försöker de förklara varför folk ändå tror det.
Mastroianni har länge funderat över denna utbredda föreställning om kontinuerligt moraliskt förfall och konsekvenserna av om detta vore sant, dvs att vi har befunnit oss på ett sluttande plan så länge det är möjligt att mäta. Det vore ju helt katastrofalt om vi som människor bara blir sämre och sämre. Och är det så måste vi göra något åt det. Men de hittar alltså inte stöd för att det faktiskt finns ett moraliskt förfall.De förklarar varför människor ändå tror det genom bland annat vår disposition att hellre glömma negativa saker och komma ihåg positiva. Det gör att det förflutna, i detta fall hur människor beter sig, framstår som mer idylliskt än det kanske var.
Jag kan egentligen inte säga så mycket mer om forskningen bättre än de gör själva. Så är du nyfiken, läs bloggposten eller artikeln i Nature. Båda är öppet tillgängliga.