Arkiv

Archive for the ‘allmänt’ Category

Om att väljas på grund av sitt kön

20 oktober 2020 Lämna en kommentar

Vissa texter kommer till en och ur en nästan i ett svep, andra måste man pilla med, vrida och vända på, flytta och stryka i. Sen finns de som inte blivit färdiga, som legat länge och plöstligt ropar på avslut. I dag publicerar Tidningen Curie en krönika av mig som har lurkat ofärdig i min dator. Rätt vad det var så erfor jag samma sak, igen, och kände att det var dags.

Texten handlar om en erfarenhet som inte är engångs utan flergångs och som tar sin utgångspunkt i att vara eller känna sig vald främst på grund av att vara kvinna, trots att det är huvudet de egentligen vill åt. Jag tror att många känner igen sig. När texten var färdig blev jag uppmärksammad på att Anna Tyllström delat med sig av sina erfarenheter i Universitetsläraren för drygt fem år sedan.

Kategorier:allmänt

Vatten – flera nyanser av grått

21 juli 2020 4 kommentarer

Jag funderar mycket på kunskap just nu, vilket delvis beror på att ett av mina forskningsprojekt lite förvånande har kommit att handla om det. Jag har varit inblandad i andra projekt som också rör kunskap och kunskapscirkulation, men den här gången är det lite annorlunda. Det är i projektet Legitimeringsprocesser för ickehandling i klimatfrågan som jag driver med Maria Wolrath Söderberg och som har pengar av Riksbankens Jubileumsfond som kunskap dyker upp. Många av dem som svarat på frågan varför de ändrat beteende på grund av klimatet säger nämligen att det beror på ökad kunskap. Samtidigt har nästan alla svenskar i snart tjugo års tid uppgivit att de tror att klimatförändringarna kommer att påverka Sverige enligt en rapport från Naturvårdsverket. De verkar ha kunskap, men ändå händer så lite. Här är det något som skevar. Vad är det egentligen för kunskap som kan bidra till förändring?

Ett svar kommer till mig denna sommar när jag kånkar vatten i hinkar från sjön. För tredje året i rad har vår ganska grunda brunn sinat i östra delen av Östergötland där jag numera huserar på sommaren. Det är ett område i Sverige som utmanas av sjunkande grundvattennivåer och när brunnspumpen slog av för några veckor sedan var det inte ett elfel som vi hade hoppats på. Vi lade oss på knä och såg ner i en tom brunn och fick istället gå över till att diska, vattna och delvis laga mat med regnvatten istället. Dricksvatten har vi en särskild ordning för och hämtar för närvarande i dunk.

När man har en viss begränsad mängd vatten att röra sig med blir det väldigt tydligt hur mycket som går åt. Varenda hink jag tar ur den stora tunnan vid husknuten är en påminnelse om denna resurs. Dels väger vattnet i mina händer, dels ser jag hur nivån i tunnan sjunker. Det är tydligt och konkret; jag känner i kroppen och ser med mina ögon. Det blir också en del av min dag, att tänka på vatten. När väderleksprognosen säger att det kommer att vara varmt länge ökar oron för att vattnet ska ta slut i våra tunnor.

Vi utarbetar elaborerade system för att spara. Disken är en aktivitet som lånar sig till utveckling. Inte bara två kärl tas i bruk utan vi lägger först i blöt i en hink, där vi sedan delvis kan diska av. Går det tid mellan gångerna kan man ha flera kärl för blötläggning av olika disk. Sedan har vi en diskbalja med miljövänligt diskmedel. Genom att nog följa husmorstips för diskning – det renaste först, det vill säga glas, och sedan i ordning med kastruller sist – kan detta vatten räcka mycket långt. Sist förstås en sköljbalja. När vi är färdiga kan en del av vattnet i de olika kärlen användas igen. Det som vi blötlagt i kan i vissa fall silas för att användas till tomater och blommor. Diskvattnet bör hällas genom stenkistan. Men sköljvattnet kan utgöra ny bas för blötläggning. På så sätt har vi olika nyanser av grått vatten med olika användningsområde.

En dag är även regnvattentunnorna tomma och vi får bära från sjön. Det blir en kollektiv angelägenhet förstås, men också en syssla som inte kräver någon särskild instruktion och som kan utföras även av ungdomar som inte hoppar jämfota av utsikten att få diska men ändå kan tänka sig att hjälpa till. Första dagen bär jag mina två hinkar på stigen och uppför backen som ett par matkassar. Men den andra märker jag hur det stramar lite i nacken och axlarna. Och tredje dagen får jag stanna flera gånger. När regnet faller är det en lättnad på flera sätt.

Men det är också en glädje när det strilar, droppar, rinner, faller och öser från himlen ner i de kärl som vi har placerat ut. ”Vackert väder” får en annan innebörd för den som är beroende av omväxling. De som lever av jorden har alltid vetat detta, men de flesta av oss har glömt hur det är att leva av jorden. Vi som tillhör den halva del av jordens befolkning som framför allt lever i städer, där regn är ett problem, har delvis förlorat kontakten med dessa växlingar. Vi plockar våra tomater i en grönsaksavdelning; allt arbete och alla resurser som gått åt för att få dem dit är osynligt. Kvar finns bara en prislapp, och kanske ett ursprungsland. Den planta jag själv dragit upp från frö i fönster till stor kruka ute har fått nästan daglig omsorg. Och utan vatten hade den varit förlorad.

Det helt normala i Sverige i dag är att vattenkonsumtionen är helt osynlig. Det rinner rent dricksvatten ur kranar som man vrider på. Att spara på regnvatten eller bära i hinkar från sjön gör min latenta kunskap om vatten mycket mer konkret och gripbar. Jag förstår på ett annat sätt vad denna resurs är när jag har känt och erfarit dess vikt och påmints om vad som händer när det tar slut.

Det finns saker som tyder på att erfarenhet av klimatförändringar kan leda till en större benägenhet att ändra beteende. Kunskapen blir verklig och ger insikter som i sin tur kan göras om till handling. Den som varit med om brist kan förstå ändlighet. Vi sparade på brunnsvattnet redan på försommaren, medvetna om vad som skulle kunna ske. Nu är jag så tacksam för att regnet faller och fyller våra lokala reserver.

Tyvärr är inte klimatförändringarna något som försvinner med en regnskur, lika lite som den höjer grundvattennivån i Östergötland. Men medvetenheten ökar, och känslan av livets skörhet förstärks.

Kategorier:allmänt, klimat, miljö

Matteuspassionen

10 april 2020 1 kommentar

När jag försökte lära mig om Matteuspassionen för en text som publiceras i DN i dag så kände jag mig en inte så liten smula musikaliskt obildad. I ett kapitel av litteraturprofessorn (emeritus) Thure Stenström från 1985 står nämligen att ”normalt musikbildade människor brukar vid anfordran kunna nynna melodin till den berömda slutkören utantill”. Detta konstateras en passant och utan omsvep och är egentligen en inledning till ett resonemang om att folk emellertid inte kan texten. Nå. Nu är jag lite mer normalt musikbildad eftersom jag har sjungit Matteuspassionen, om än inte på konsert. Än.

Stenströms text behandlar Matteuspassionen på svenska och är publicerad i en jubileumsskrift tillägnad Ingmar Bengtsson. Volymen är 363 sidor och har en vinylskiva instucken i en liten plastficka på insida av varje bokpärm. Boken stod givetvis i magasin och fick beställas fram, men kunde tack och lov lånas hem. Jag vågar gissa att den aldrig kommer att digitaliseras och göras tillgänglig för distansläsning.

Boken tillhör för övrigt en genre som snart kommer rödlistas. I takt med att kraven på formalia för akademiska publikationer ökar kommer texter som visserligen är lärda men inte utsatta för en rigid granskningsprocess att få mindre plats. Det gäller kanske inte minst humaniora. Det är synd. I jubileumsskriften finns inte bara två  intressanta bidrag på svenska om Bach, av totalt fem bidrag på svenska, utan också sju bidrag på tyska, två på franska och elva på engelska. En sådan språkblandning ser man sällan. På andra sätt är det mer homogent, med bara ett bidrag av en kvinnlig författare, något som illustrerar kanske både hur akademin såg ut anno 1985 och vad vi vet om hur det fungerar med nätverk. Själv har jag deltagit i en jubileumsskrift och redigerat en annan, och stått på flera tabula gratulatoria – en tidig form av crowd sourcing som innebär att man lovar köpa boken för en rund summa och får stå med i en lista i boken som därigenom fått medel för tryckning.

Stenströms text är intressant och har de olika översättningarna av Matteuspassionen i fokus. Han jämför helt enkelt och gör bedömningar av meriterna. Det är fint. Och även om det helt säkert finns mycket mer skrivet om Matteuspassionen i referee-granskade tidskrifter så var det denna obskyra text jag lyckades hitta. Hur minns jag inte längre. Det får mig att fundera på tillgänglighet.

Inte heller kan jag påminna mig hur jag ramlade över Staffan Fredéns text om Matteuspassionen, även om det är lättare att förstå. Den är nämligen digital från början och publicerad i en blogg 2013, som visserligen är flyttad sedan dess men ändå finns kvar. Han ger en guidning till verket i sig, för den som vill bli lite mer normalt musikbildad. Den är mycket läsvärd och rekommenderas varmt. Läs den och sök sedan reda på din egen favorit av Matteuspassionen denna långfredag när ordet nöjesförbud efter snart 50 år måste dammas av.

Kategorier:allmänt

Om resande

23 februari 2020 1 kommentar

Det här med mobilitet är knepigt. Visar det sig. I alla fall om man lever i människans tidsålder, och det gör vi ju faktiskt allihop, även om vi kanske inte gillar vare sig det eller ordet. Problemet är förstås att transporterna står för en mycket stor del av de utsläpp som har gjort att vi befinner oss i en klimatkris och att vi måste begränsa dessa utsläpp för att kunna nå uppsatta klimatmål. Eftersom teknisk förändring är långsam och beteendeförändring kan vara snabb är den enda möjligheten att parallellt med teknisk förändring också ändra beteende.

I Sverige är just transporter ett område som varit i fokus en tid. Det har flera orsaker. Men en är att för en individ som tycker att omställningen till ett hållbart samhälle går för långsamt så är det lätt att själv bidra genom att exempelvis dra ner på sitt flygande. Flyget släpper nämligen ut väldigt mycket växthusgaser. En rapport från Chalmers fick stor uppmärksamhet när den publicerades 2016 och där forskarna kunde visa att utsläppen kan jämföras med dem från bilåkande i Sverige. 80 % av flygandet i Sverige är privat, främst för semester, och det innebär också att man som individ kan påverka.

Inom ramen för ett forskningsprojekt som jag driver tillsammans med min kollega Maria Wolrath Söderberg på Södertörns högskola gjorde vi en studie av just människor som har slutat flyga av klimatskäl. Det var en kvalitativ studie där vi var intresserade av hur dessa människor resonerade, vilka skäl de angav och vilka argument de hade. När vi höll på att analysera data fick vi en förfrågan från den gröna tankesmedjan Fores om att publicera studien med dem, genom en organisation som de arbetar med som heter European Liberal Forum. Elf sprider sina rapporter till EU-parlamentariker. Vi bedömde att fördelarna med det var riktigt stora eftersom detta är en fråga som politiker måste förhålla sig till.

Rapporten (som finns som pdf här) presenterades på ett seminarium på Fores 5 december och den fick stort medialt genomslag. Vi skrev också ett debattinlägg där vi lyfte fram några centrala slutsatser. Sedan dess har vi fått många förfrågningar om att tala om studien och senast i torsdags var vi på KTHs hållbarhetspub och pratade. Det gjorde också våra kollegor Daniel Pargman och Elina Eriksson. De har ett projekt som ska arbeta med att studera hur akademiker kan begränsa sitt flygande. Vi reser  nämligen väldigt mycket och är de myndigheter i Sverige som flyger mest. Hur ska en sådan omställning gå till när ingen vill fatta andra beslut än mycket övergripande procentuella mål och där det dessutom saknas data? Daniel och Elina (och projektkollegorna Björn Hedin, Markus Robért och Jarmo Laaksolahti) har nu lyckats få data för KTHs flygande, även om det inte är fullständigt, och de ska hålla seminarier och workshops med utvalda institutioner och avdelningar. Det ska bli mycket intressant att se hur det går.

Det här är en intressant fråga på så många sätt. Den har, genom att linjestyrning inte tillämpas här som den gör inom alla andra områden där vi har begränsade resurser, blivit en helt kollegial fråga. Eftersom KTHs kollegiala strukturer är nedmonterade finns det ingenstans att diskutera vår klimatpåverkan kolleger emellan. Kanske kan det ändras nu när vi inför skolkollegier på KTH. Den är viktig inte bara eftersom vi släpper ut mycket utan också eftersom forskare bör kunna gå före i en omställning som vi vet är nödvändig. I vår studie såg vi att förebilder är väldigt viktiga. Och inte bara som människor man kan ta efter, utan också i ett negativt avseende: den som inte lever som den lär undergräver sitt budskap, och en dålig förebild kan bli ett tungt skäl för andra att också avstå från förändring.

Men det är inte lätt. Strukturerna för att ändra akademiskt resande finns inte riktigt. Det märkte jag själv när jag skulle åka till Krakow på konferens för ett år sedan ungefär. Det är krångligt, dyrt och långsamt att inte flyga. Och att det innebär att man också måste avstå eftersom det inte går att göra vissa saker som vi tidigare tyckte att vi kunde, som att resa långt men vara borta kort. Det kommer att påverka meriteringssystem och möten och vi kommer att behöva ompröva mycket när den expansion av mobilitet som vi sett de senaste decennierna istället ska bytas mot annat. Det är inte säkert att detta kan göras utan konflikt. Hur ska vi fördela resursen mobilitet mellan kolleger? Vem ska få resa? Jag skrev en krönika om det i STs tidning Publikt om det. Det kommer att bli ett spännande decennium.

Kategorier:allmänt, flyg, klimat, miljö

Multitasking är en bluff

03 februari 2019 Kommentering av
Kategorier:allmänt, medier, nya medier

Klimatsorg

14 januari 2019 Kommentering av

Det drabbade mig hårt i höstas. Det är väl så med grundläggande insikt och förståelse att det sker om och om igen. Tyvärr är klimatsorgen inte som den sorg vi människor vanligen ställs inför, när vi förlorar något eller någon. Det brukar vara en enstaka händelse, vi sörjer och med tiden går vi vidare; det följer en process med tydliga faser. Om vi ska ge sorgen över allt vi förlorar i antropocen plats kommer vi inte ha tid för annat än att sörja. Minst lika viktigt, kanske viktigare till och med, ställs vi dessutom inför sorgen över vad vi själva orsakat, och vad vi kommer behöva försaka i framtiden om vi ska styra rätt mot två grader.

I dag skriver jag en text i DN Kultur om klimatsorg.

Kategorier:allmänt

En lång sommar: Om energiomställningen

04 september 2018 Kommentering av

I förra veckan var jag på Energimyndigheten i Eskilstuna och gjorde ett anförande om tjugo års energiomställning. Det är nu publicerat i myndighetens nättidning Energivärlden som en krönika. Jag tar inledningen på en bok av Hans Ruin den äldre som utgångspunkt. Det är ett avsnitt som jag burit med mig sedan jag var ung och som har påverkat min syn på sommaren.

 

Kategorier:allmänt

Vi måste faktiskt moralisera

23 augusti 2018 Kommentering av

I dag skriver jag en text i DN om rädslan för att moralisera i klimatdebatten och slår ett slag för att vi faktiskt bör moralisera. Utgångspunkten är att klimatomställningen i grunden är en moralisk fråga eftersom den rör hur jordens resurser ska fördelas och moraliska diskussioner handlar om hur vi ska kunna vara goda människor. Dessa två måste kombineras och heller inte särskiljas från diskussionen om kollektiva lösningar, som också behövs.

Kategorier:allmänt

Från demokrati till AI

22 augusti 2018 Kommentering av

Under våren har jag varit gästforskare på Rachel Carson Centre for Environment and Society, LMU, München. Det var en fantastisk upplevelse och erfarenhet och jag fick väldigt mycket gjort. Jag åkte ner med en stor hög med gamla surdegar, om man nu kan stapla sådana, och fick tid och möjlighet att göra dem till bröd, om man ska fortsätta metaforiken. Många ska baka länge i ugnen, men de kommer i alla fall ut så småningom och kan tuggas av andra.

Svenska bidrag till rapporter eller antologier, grå litteratur i detta fall, är redan ute. Jag skrev ett bidrag till antologin Handbok för demokrater som jag kallade Rösta med fingrarna!. Boken fick ganska dålig kritik, men verkar sälja rätt bra och används inom studieförbund och folkbildningen. Ett annat bidrag var till en antologi från Institutet för mediestudier om Fejk, filter och faktaresistens. Slutligen har jag en text i Strategiska stiftelsens rapport om Livet med AI. Dessa två sista kan laddas ner direkt.

Kategorier:allmänt

Nyttan med rymden

15 november 2017 Kommentering av

Nu har Rymdstyrelsen gjort ytterligare en liten undervisningsfilm om rymden.

Kategorier:allmänt