Det är lustigt hur det blir, men denna blogg liknar mer och mer en anslagstavla för saker som jag gör, skriver och säger på andra ställen. Men så kanske det kan få vara ibland.
Jag har varit i Almedalen gubevars. Det var intressant och lärorikt och jag är ganska nöjd över att vara hemma igen. Jag deltog i ett seminarium som FAS, Formas, VR och RJ ordnar och som kallas SAMspråk, samtal mellan forskare och politiker. Det var både i går och i dag hela eftermiddagen, men vårt var i mitten i går. Då var det jag och Pelle Snickars som talade med Henrik Toremark (M) och Berit Högman (S) under rubriken Kulturpolitikens utmaningar och under ledning av Ulrika Knutsson. Det var väldigt roligt och spännande, men kanske lite kort för att hinna bli något riktigt samtal. Det är svårt när man inte känner varandra och det inte bara är ett samtal utan också en uppvisning. Det var alldeles fullt på Joda Bar och det var förstås kul.
Själv inledde jag med två frågor. Den ena var varför innovation alltid tycks ställa till problem inom kulturpolitiken när det så hett efterfrågas och värnas på andra områden. Och så hade jag några exempel på det. Den andra var frågan om kultur- och mediepolitikens inbäddning i andra politikområden – den klassiska stuprörsfrågan. Schein föreslog ju en mediebyrå för att råda bot på detta men av det blev det inget. Hur sker samordning i dag och kan man utveckla det. Vi kom inte riktigt in på de frågorna tycker jag, men de äger ändå sin giltighet. Jag är ärligt nyfiken.
Pelle och jag var som vanligt inte helt eniga, men det gör förstås ingenting, tvärt om. Där vi framför allt var oense denna gång var huruvida gamla medieformer kommer att finnas kvar eller inte. Det tror ju jag. Men Pelle är inte lika övertygad. Ulrika Knutsson är dock på ”min sida” i det här avseendet och hade också läst min artikel i senaste numret av Framtider, som kommer vara möjlig att ladda ner snart. (Den låg uppe förut och jag vet inte varför de har tagit bort den.) Där tecknar jag en Braudelsk bild över medieförändring där visst finns kvar länge, som berg och floder. Jag tror nämligen att boken är ett berg och radion är en flod. Och att Facebook är en maskros. Så att säga. Men det sista får jag väl äta upp antagligen.
Nina Wormbs 