Hur blir vi till?

Med stigande förvåning läser jag Nina Björks recension av folkkära och pricksäkra Helena von Zweigbergks självbiografi. Zweigbergk berättar i boken ”Mitt liv som dront” hur hon inte känt att hon kommit till sin rätt med vissa personer, hur hon sökt deras godkännande, försökt vara till lags, men ofta känt sig sårbar inför andras blickar och bedömningar. Lite som den utdöda dronten som inte kunde skydda sig själv.

Nina Björk blir ”så paff” och förvånad av att det kan vara ”så här att vara människa”, det är ”häpnadsväckande”. Hela recensionen är fylld av denna helt nya insikt om att en människa kan vara, som hon säger, stöpt i en annan form än hon själv.

Själv blir jag mest förvånad över denna förvåning. Det är anmärkningsvärt att Björk inte har fått dessa insikter tidigare i sitt liv, särskilt som hon är en intellektuell som ägnat tid och tankearbete åt hierarkier och maktstrukturer och inte minst funderat över kvinnlig underordning. Det är som om Björks läsning av Zweigbergks självbiografi plötsligt översätter något hon har läst om på universitetet till en verklighet för människor av kött och blod.

Björks recension säger mer om Björk än om Zweigbergk. Och det är kanske som det ska. En recension säger mer om recensenten än verket sa den amerikanske historikern Bruce Mazlish i en text jag låter alla våra doktorander läsa. Det är en viktig poäng och innebär i just detta fall att Björk ensidigt fokuserar på sin egen insikt och inte gör Zweigbergks bok rättvisa.

Men hennes begränsade förståelse av vad det är att vara människa gör också att hon missar en helt central dimension av den relationella existensen. Det är inte alls så att om vi blir till genom andra så finns det bara att lyda order, att söka skydd eller bli uppblåst som Björk tycks tro. Omgivningen är inte endast nedslående, tvärtom.

Det vackraste med det relationella är ju att vi också, och framför allt, blir den bästa bilden av oss själva i rätt sammanhang, tillsammans med andra som gör att vi kommer till vår rätt. I den världen finns det också plats för dronter, vi behöver bara hitta vår miljö.