Arkiv

Archive for the ‘radio’ Category

Digitalradio nästa

27 juli 2013 5 kommentarer

I torsdags fick jag i uppdrag av regeringen att samordna radiobranschen för att möjliggöra en övergång från analog till digital marksänd radio. Pressmeddelandet finns här och där finns också länk till det mycket korta direktivet.  Jag ska utgå från texterna i propositionen (Prop. 2012/13:164) och det förarbete som finns i betänkandet (SOU 2012:59). Uppdraget ska redovisas senast 30 november 2014, dvs efter valet. Det känns väldigt roligt och spännande, men också svårt. Övergången från analoga till digitala marksändningar för tv har vi ju bakom oss sedan ganska många år, men för radion har det varit svårare. Jag gjorde en studie av tv-övergången som finns i boken Radio och tv efter monopolet (2007) som jag skrev med Lars-Åke Engblom. Där fokuserade jag på argumenten som lyftes fram för själva teknikskiftet.

Just som teknikskifte är nämligen dessa övergångar särskilt intressanta. Det är ganska ovanligt när en viss teknik över en dag kan bli oanvändbar, även om den dagen har varit planerad länge. Oftast fasas teknik ut över mycket lång tid och flyttas inte sällan också till nya platser och andra användare. Men i statligt ägda system för distribution eller insamling kan detta bli en realitet. Ett annat exempel är valutor, som i ett slag kan bli oanvändbara. Det är väl också delvis därför som den här typen av teknikskifte kan bli kontroversiella. Övergången i tv-fallet var mycket omdiskuterad och det finns skäl att förvänta sig starka åsikter även när det gäller radion. Det har vi för övrigt sett tidigare. Detta är inte första gången vi byter distributionsteknik för radio, vilket jag har skrivit om i boken Genom tråd och eter (1997).

En intressant dimension i detta är förstås frekvensfrågan. I en alldeles nyutkommen bok från MIT Press (Cosmopolitan Commons) har jag en artikel som just diskuterar frekvensspektrum och dess egenskaper som en transnationell och teknikberoende allmänning (commons) där mitt empiriska fall är frekvensplaner för rundradio i Europa under mellankrigstiden och strax efter andra världskriget. Tidigare har jag argumenterat för att institutionerna som reglerar användningen av denna allmänning uppfyller de principer som Elinor Ostrom har satt upp för fungerande allmänningar.

Jag har alltså ganska länge intresserat mig för flera av de frågor som blir aktuella när man går över från analoga till digitala marksändningar för radio. Samtidigt är detta förstås en unik situation som inte har någon färdig lösning. Det kommer att bli mycket stimulerande och intressant att försöka hitta en som alla berörda aktörer kan enas om.

Liten sakupplysning

03 december 2009 1 kommentar

I dag på morgonen var kommersiell radio tyst under en timme för att protestera mot att regeringen inte verkar sänka koncessionsavgifterna så mycket som den kommersiella radion vill. Jag skriver verkar eftersom ingen förstås ännu vet säkert hur förslaget kommer att se ut. Man arbetar med frågan inom Regeringskansliet.

Som en följd av denna protest fick Gert Fylking i dag plats i P1 morgon (han hade ju lite tid över) för att förklara varför. Erik Kristow, som är politiskt sakkunning på Kulturdepartementet, fick försvara vad han ännu inte kan offentliggöra.

Den stora frågan i dag var förstås just hur stor koncessionsavgiften ska vara för dessa företag med gamla tillstånd, även om det ju även finns andra brännande frågor för radion i Sverige. Men på en punkt blev det tokigt i debatten. Fylking ansåg att kommersiell radio borde få samma villkor att utvecklas som Sveriges Radio och hävdade att regeringen behöver koncessionsavgifterna för att öka anslagen till Sveriges Radio. Det är helt fel. Sveriges Radios verksamhet finansieras av TV-avgiften (som snart byter namn till radio- och TV-avgift) som du och jag betalar för att vi innehar TV. Man kan tycka vad man vill om denna konstruktion – och det gör ju folk – men det finns ingen som helst möjlighet för regeringen att ta från kommersiell radio och ge till public service, lika lite som det går att göra tvärt om.

En liten sakupplysning alltså, svensk public service finansieras inte via statsbudgeten.

Kategorier:mediepolitik, radio

Digitalradio i förändringens vind

22 maj 2009 1 kommentar

Det händer mycket inom medierna nu. I alla fall om man ska tro BBCs vd Mark Thompson som besökte Sverige förra veckan och höll ett anförande på Public Serivce-dagen. Det är en tillställning som de svenska public service-företagen ordnar årligen för att stimulera till diskussion om etermedier. ”Media is facing unparalleled change” sa Thompson och mycket av hans budskap kretsade kring förändring och vad public service måste göra för att inte – som musikindustrin (hans exempel) – komma ohjälpligt efter.

Som historiker drar man förstås öronen åt sig inför denna tendens att lyfta fram samtiden som unik. Men Thompson har säkert, precis som många andra, sina skäl. Om man upplever att en verksamhet och en organisation behöver förändras är givetvis ett yttre förändringshot ett argument så gott som något. Och visst har han rätt: det händer mycket, på många områden.

Därför är det lite intressant att läsa dagens debattartikel i Svenska Dagbladet om digitaliseringen av radio, för här står det still. Artikeln i sig erbjöd egentligen inga nyheter. Mats Svegfors (SR), Staffan Rosell (SBS Radio) och Christer Modig (MTG Radio) anser att det är dags att Regering och Riksdag ser till att svensk radio kan förbli ett attraktivt medium även i framtiden och för det krävs beslut och pengar. (Även här används förändringsargumentet och målar upp risken att radio kan hamna (ohjälpligt?) på efterkälken.)

Vad som är intressant med artikeln är timingen. Diskussionen om digitaliseringen av radion är gammal; den är äldre än den om TV som ju redan är genomförd. Digitala sändningar påbörjades redan 1995 och mellan 1996 och 1999 byggdes sändarnätet ut till en 85 procentig befolkningstäckning. Men 2002 minskade täckningen till 35 procent efter ett beslut om att utvärdera verksamheten. Digitalradiokommittén föreslog 2004 att den digitala radion skulle byggas ut i etapper, men i december 2005 beslutade regeringen att inte göra det eftersom det inte fanns ”skäl att välja en enskild teknik för den framtida radiodistributionen”.

Vad som låg bakom detta beslut, som möttes med stor besvikelse bland många av landets radioter, råder det delade meningar om, men några har tillmätt just timingen betydelse. Pagrotsky, som då var kulturminister, höll just på att genomdriva övergången till digital distribution av TV via marknätet och att samtidigt göra motsvarande på radiosidan kan ha ansetts riskabelt. Det gamla analoga nätet skulle ju släckas och tittarna köpa digital-TV-boxar. Frågan om släckning av FM-nätet (som inte alls var en omedelbar nödvändighet för att bygga ut digital radio) och den därpå följande frågan om investering i nya radioapparater var trixig under ett valår. Samtidigt fanns det naturligtvis en rad andra skäl att inte bygga ut. Parallellsänding är dyrbart, teknikutvecklingen är snabb (inte minst när det gäller trådlöst internet) och konsumenternas beteende svårt att förutse, standardiseringsfrågan är komplicerad eftersom man inte vill ha en situation där svenska radioapparater endast svenska program höra.

Nåväl. Regeringen gav istället Radio- och TV-verket i uppdrag att följa utvecklingen och Sveriges Radio skulle prova olika distributionsvägar. Verket presenterade sin slutrapport i juni förra året, ungefär samtidigt som Public service-utredningen presenterade sitt betänkande. Den förra förordade en digitalisering eftersom branschen  nu var enig, den senare var mer öppen men ansåg att det skulle vara möjligt att digitalisera under förutsättning att det fanns en enighet om standard, om tillståndsregler och att konsumenten fick ett mervärde. Ett problem med den tidiga digitalisering var nämligen att försäljningen av mottagare var mycket låg, vilket inte kan tolkas som annat än att mervärdet var begränsat.

Sedan förra sommaren har utredningen om kommersiell radio lämnat sitt betänkande, men därefter har det varit tyst. Departementet arbetar. Public service-proppen skulle ha kommit förra veckan men är försenad berättade kulturministern. Hon hoppas den ska vara klar under maj månad. Ur denna propp har man lyft frågan om moms som länge varit ett problem. Att man också har lyft radiodistributionen är inte osannolikt med tanke på att det inte bara rör public service. Så varför skriver radiobolagen på Brännpunkt just nu?

En sak är i alla fall säker och det är att Mats Svegfors snabbt har lärt sig betydelsen av lobbyarbete. På Public service-dagen avslöjade han att han under sina nio år som landshövding inte haft till närmelsevis så många kontakter med regeringen som han haft under sina tre månader som radiochef. Det ligger nära till hands att tro att det nu kanske håller på att hända något.