Enligt en undersökning som Kairos Futures låtit göra verkar ingenjörsyrket plötsligt vara drömjobbet. I sin ledare över ämnet skriver Ny Tekniks chefredaktör att bland dessa ingenjörsjobb är det en tjänst på Google som lockar mest:
Ett jobb på högkvarteret i Mountain View är som en månlandning för karriären. Ära, berömmelse och beundran. Ett kvitto på att du är smart och framgångsrik.
För dem som arbetar med att rekrytera gymnasieelever till de högskolorna är detta förstås oerhört intressant. Vad är det med Google som är så lockande att det framstår som krönet på en ingenjörskarriär? Och hur ska man få niondeklassarna att faktiskt välja naturvetenskapligt program för att sedan gå vidare till en teknisk högskola eller liknande? Teknikdelegationen (som jag tidigare skrivit om i ett inlägg om ingenjörsbristen) har i uppdrag att fundera på sådana saker och snart får vi se om deras skiftande ansträngningar gjort några avtryck i ungdomarnas val av gymnasieprogram. Och så småningom kanske vi kan se en förändring även på högskolorna, men kausaliteten är förstås svår att fastställa.
Det kan finnas många skäl till att man väljer en ingenjörsutbildning framför andra, och lika många skäl till vilka val man gör efter examen. Det vet jag. Jag är civilingenjör från teknisk fysik, men jag har aldrig haft vad många skulle kalla ett riktigt ingenjörsjobb. Jag arbetar med teknik hela tiden, men jag löser inte en enda integral. Det gäller å andra sidan för de flesta av mina kurskamrater, som dock har ”riktiga ingenjörsjobb”.
Att bilden av vad en ingenjör är och gör är så suddig i kanterna är både en tillgång och ett problem för de som ska rekrytera ungdomar till högre teknisk utbildning. Å ena sidan vill man få dessa presumtiva ingenjörer att inse att en ingenjörsutbildning öppnar för en rad mycket skiftande och stimulerande yrkesval. Å andra sidan vill man förändra den förhärskande klassiska bilden av ingenjören som Planertz, mannen i Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes, underbart tolkad av Gunnar Björnstrand i filmen från 1950. Det är en grannlaga uppgift.
Vad som stökar till det är förstås att man inte behöver vara ingenjör för att få månlanda i Mountain View. En av Sveriges mest anlitade föredragshållare om informationssamhället, dess orsaker och konsekvenser, i en rad olika dimensioner, medlem i regeringens IT-råd etc, lämnar snart sitt arbete på Stockholms Handelskammare för att arbeta med public policy för Google, i Mountain View. Och han är jurist. Det finns olika vägar att gå.
En väg som jag definitivt inte tror på är den leksakstillverkaren Mattel skisserat med sin senaste Barbiemodell. Hon är helt enkelt dataingenjör och framröstad av ”consumers around the world”, även om ryktet säger att det funnits röstningskampanjer i grupper som knappast består av dem som betraktas som målgrupp. Men hon är förstås först och främst Barbie. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Efter att ha läst Ny Tekniks kommentar lutar jag emellertid åt det senare. Jag hoppas den är ironisk men tror tyvärr inte det. På den avslutande frågan om vem som inte vill vara ”geek chic” med rosa dator och åtsittande topp blir mitt svar: inte jag i alla fall.
Uppdatering: Även DN har publicerat den märkligt oreflekterade kommentaren ovan.
Nina Wormbs 
2 reaktioner till “Vem vill bli ingenjör”
Kommentarer är stängda.