Arkiv

Archive for the ‘internet’ Category

Public service inför nya utmaningar

25 mars 2010 Kommentering av

I går hade de svenska public service-företagen sin årliga branschdag och Dagens Nyheter har de senaste dagarna publicerat ett flertal artiklar om public service, bland annat om en satsning av SR på nätet. Det är intressanta tider nu eftersom förutsättningarna tycks förändras så snabbt. Och det får ibland de kommersiella aktörerna att reagera, vilket skett i större utsträckning i Europa än här hemma. EU räknar licensfinansierad public service som verksamhet med statsstöd och har de senaste åren fått in ett stort antal klagomål om att public service i olika länder bryter mot de så kallade statsstödsreglerna. (Sverige har aldrig blivit anmält.) Detta fick kommissionen att 2008 inleda en översyn och i somras kom ett nytt meddelande om hur statsstödsreglerna ska tolkas på detta område. En förändring är att det krävs en förhandsprövning av nya tjänster som PS vill lansera. Meddelandet beskriver också vad som bör ingå i en sådan prövning.

I höstas fick jag i uppdrag av Kulturdepartementet att ta fram en modell för hur en sådan prövning skulle kunna gå till i Sverige. Jag lämnade mitt förslag i januari och det är nu ute på remiss. Hans Rosén behandlar det i en artikel i dag.

En övergripande utmaning, som inte bara berör förhandsprövning, är förstås vad som händer med public service på nätet, eller egentligen i en helt digitaliserad medievärld, något som Rosén berör i en annan analys. Han pekar på upplösningen av konsumenten och producenten som nätet möjliggör och menar, om jag förstår honom rätt, att uppdraget till public service borde ta större hänsyn till det. Han ekar därmed delvis Lars Nord som i en annan artikel menar att uppdraget måste formuleras om.

Jag är faktiskt inte säker på att det behövs. Att det skulle vara mycket svårt av skäl som har med hur lagen är skriven kanske man ska bortse ifrån vid en idédiskussion, men redan i dag har public service-företagen i uppdrag att verka på Internet. Det står ganska tydligt i propositionen. Och företagen gör det med besked. Jag vet inte till vilken nytta en precisering av det uppdraget skulle vara i en tid när nya medieformer växer som svampar ur jorden. Men det är förstås en balansgång mellan frihet och kontroll som uppdragsgivaren ibland måste utföra på slak lina.

Att den nya digitala tekniken erbjuder utmaningar eftersom frågeställningarna skär tvärs över organisatoriskt separata sakområden är en bra poäng som Rosén gör. Jag har själv berört den i ett tidigare inlägg om den nya mediemyndigheten som nu snart tar form. Men vad som kanske är lite förvånande är att detta på intet sätt är ett nytt problem för mediepolitiken. När jag arbetade med artikeln om Harry Scheins bok Inför en ny mediapolitik! som jag också nämnt tidigare blev jag varse hur samma splittring också fanns i början av 1970-talet. Schein föreslog en ny mediepolitisk byrå som inte skulle inordnas i departementsstrukturen. Den förverkligades aldrig. En och annan förändring har förstås skett sen det tidiga 70-talet, presstödet ligger inte längre hos finansen och industri- och kommunikationsdepartementen är nu ett gemensamt näringsdepartement (samtidigt som utbildning och kultur är skilda åt), men samordningsproblematiken tycks vara minst lika stor. Nya former för att överbrygga det vore värdefullt.

Our Visby Agenda

05 november 2009 1 kommentar

Nyheten om nattens förlikning av telekompaketet kommer förmodligen att dominera bloggosfären i dag. Som Stefan har påpekat några gånger den senaste tiden så verkar energin i internetaktivismen denna höst ha gått till antingen telekompaketet eller till FRA-lagen. Det som ligger mellan dessa båda frågor har inte tilldragit sig samma engagemang. Och kanske är det en av förklaringarna till det låga intresset för den IT-policy som EU ska ta under våren och som diskuteras på en konferens i Visby nästa vecka, the Visby Agenda. Jag har berört detta tidigare, eftersom jag varit inblandad i Stefans initiativ att skriva en alternativ Visbyagenda, Our Visby Agenda.

Stefan har berättat om vårt initiativ vid två olika seminarier (på ADBJ och i går på Internetdagarna) och när hemsidan fanns på plats skrev Hans Rosén en blänkare på dn.se. Bakgrunden är helt enkelt att den rapport som Näringsdepartementet beställde i somras och som skulle vara underlag för Visbymötet, inte verkade så bra. Vi fick se en executive summary, jag läste ett protokoll från ett möte med IT-rådet, ryktena gick.

Men istället för att vara kritisk så föreslog Stefan att vi skulle skriva en egen agenda, och innan någon riktigt hann reagera hade han lagt upp en hemsida där alla som ville inbjöds att delta med de saker som de tyckte var absolut viktigast i en ny europeisk IT-policy för de närmaste fem åren. Som jag redan antytt var resultatet tämligen magert. Det strömmade inte in förslag precis. Man kan som sagt fundera på varför i ljuset av den stora aktivism som faktiskt finns. Ett skäl är nog att det är betydligt svårare att formulera något generellt och övergripande än att ha en synpunkt i en sakfråga, som visserligen ibland fått symbolisera (och kanske till och med varit och är) något mycket större. Kanske var vår synlighet för dålig, men jag är inte riktigt säker på det, för en viss synlighet har projektet trots allt haft. Näringsdepartementet har entusiastiskt länkat till detta gräsrotsbidrag. Kanske för att andra rapporter som presenteras inför Visby är rena partsinlagor.

Men har man tagit en IT-policy i båten får man ro den i hamn. Vi anordnade ett seminarium som var värdefullt, tog tillvara det som faktiskt kom in och sedan har vi reviderat och lagt ut en ny version en gång i veckan. Och det blev en alternativ agenda till slut. I dag lägger vi ut Visbyversionen av Our Visby Agenda. Vad som händer sen får vi se. Men Stefan åker i alla fall till Visby och det är bra. Det ska bli roligt att få följa ärendet.

Faktum är att även jag åker till Visby på söndag, men i ett helt annat ärende. Jag är nämligen sekreterare i den ideella föreningen Barnkörveckan på Fårö och vi ska ha styrelsemöte. Tack och lov har livet flera fasetter.

Kampen om (IT-)historien

04 november 2009 5 kommentarer

Jag befinner mig på de svenska internetdagarna, i arrangemang av .SE. De går av stapeln i Folkets Hus vid Norra Bantorget i Stockholm, och det är ganska välbesökt.

Det finns mycket att säga om flera av inslagen, och folk twittrar som galningar (#ind09), men jag ska begränsa mig till att göra en kommentar. Just nu i alla fall.

I flera föredrag och seminarier under dessa dagar har talarna valt att gå tillbaka i tiden med 15 eller 20 år och bett oss föreställa oss hur det såg ut då. Poängen med denna övning har varit olika. I några fall har tidsförflyttningen använts för att understryka hur svårt det är att förutse framtiden. Det var James Boyles argument. I andra fall, och intressantare, har den använts för att poängtera hur otroligt snabb utvecklingen har varit. Tänk bara hur fort allting har gått! Kommer ni ihåg hur det var på 1990-talet? Hur kunde vi klara oss utan Facebook?!

Vad som är intressant med denna retrofascination av de senaste decenniernas utveckling är dels att den delvis tycks ersätta samtidsfascinationen – vilket i så fall är anmärkningsvärt och ett tillfälligt trendbrott i fixeringen vid nuet som utmärker den här branschen, dels att den får tjäna som klangbotten för en förnyad framtidsentusiasm. Det verkar som om internetentusiasterna och -aktivisterna just nu söker bilder och visioner för att kunna arbeta vidare med att utveckla informationssamhället, och det är intressant att man vänder sig till historien för att hämta kraft och engagemang. Skälet till detta sökande kan man fundera över och min gissning är att det har att göra med att många just nu uppfattar att internet är hotat och att friheten kommer att inskränkas. Oavsett varför,  innebär det emellertid att det nu utkämpas en kamp om historien. Vad var det egentligen som hände? Hur ska man förstå det? Vad kan man dra för slutsatser?

Som alltid blir bilderna olika beroende på vilket material man studerar. Utmärkande för de bilder av historien som presenteras här är att de är deltagande observationer, gjorda av ”dem som var med”. Behovet av att understryka sin egen roll är förståeligt, men också problematiskt. Det är sällan lämpligt att generalisera utifrån sin egen erfarenhet. Därtill har eget deltagande en tendens att förskjuta tyngdpunkten mot just det område som man varit med i.

Det vore roligt att läsa någon bra samtidshistorisk genomgång av den här perioden. Vilken är tycker du är bäst?