Nina Wormbs

Harry Schein och tekniken

”Tekniken kan ge samhället vad samhället behöver. Men samhället har alltid haft det svårt att artikulera sina behov.” (s. 76)

Jag har fått anledning att återbesöka en bok som Harry Schein skrev 1972. Inför en ny mediapolitik: Kabeltelevision – bildskval eller kommunikation heter den och var svaret på ett uppdrag av dåvarande utbildningsdepartementet. Citatet klyver verkligheten i samhälle och teknik, såsom vi ofta gör, för att det är enklare. Men Schein tycks ha haft en utvecklad förståelse för teknikens samspel med sin omgivning. Och han verkar ha varit oerhört visionär i vissa delar. Senare i boken talar han om utopister som förutser en framtid med bredbandsnät, där alla talar med alla och där ”var och en är producent och konsument” (s. 121). Att det sentida informationssamhället haft sina tidiga profeter är inte nytt, men att se detta i Scheins språkdräkt och i en redogörelse av det här slaget är ändå fascinerande och något förvånande.

Tanken är att detta så småningom ska bli en artikel om 1970- och det tidiga 1980-talets teknikförändringar på mediaområdet, med Schein både som lins och studieobjekt. Han var onekligen centralt placerad. I kulissen säger kanske vissa, men likväl mycket nära scenen.

Teknikdeterminism och nya medier

I dagens Godmorgon, världen! i P1 hade Svante Weyler ett tänkvärt inlägg om ny- och gammelmedia under temat Till grindvaktens lov. Han har självklart rätt i att alla tankar vinner på att tänkas om. Det blir (nästan) alltid bättre andra gången. Men han tycks mena att de nya medierna inte tillåter denna eftertänksamhet. Det beror på att de i allt väsentligt saknar grindvakter, som är de som manar till eftertanke, sporrar till förbättring, stoppar det dåliga och helt enkelt främjar kvalitet. Implicit i detta ligger en nästan McLuhansk föreställning att de nya mediernas form och funktion bestämmer hur vi kommunicerar. Det är en sorts teknikdeterminism som innebär att möjligheten till direktpublicering med oerhörd omedelbar spridning, genom de nya medierna, styr oss till att göra just det, publicera och sprida direkt. Men något sånt imperativ finns inte. Visst är det enklare, men vi behöver inte. Bara för att det inte finns en fysisk grindvakt så innebär inte det att grindvaktens funktioner behöver försvinna. Jag kan exempelvis trycka på Spara utkast, ta en paus, läsa och skriva om detta inlägg, innan jag trycker på Publicera. Men jag kan också skriva ett inlägga till om några veckor, som länkar till detta och där jag modifierar mitt resonemang som då förmodligen blir bättre.

Tekniken ger oss vissa ramar, men det är hur vi använder den som bestämmer resultatet.

Rymdhjälm i papier-maché

I dag har jag försökt framställa en hjälm till en astronaut, modell mindre, i papier-maché. Den är långt ifrån klar men fick mig att fundera lite på det här med gammal teknik. Papier-maché är tydligen en mycket gammal teknik med anor från Kina för ett par tusen år sedan som kom till Europa på 1700-talet. Den användes både för dekorativa detaljer och för rena bruksföremål som askar och till och med stolar och bord. Men i dag har tekniken inte så stor användning, berättar engelska wikipedia, eftersom bland annat plast tagit över. Det är bara de som inte har råd med de nya materialen som fortfarande använder det tuggade pappret. Och så vi då, som tyckte det var lite kul. Eller mycket kul ska jag nog säga. Vi bidrog visserligen inte så värst till tillväxten när vi nobbade en plasthjälm på Barnens hus och istället ställde oss och kladdade i köket. Ja, bortsett från tapetlimmet förstås: 35 riksdaler rakt in i den svenska ekonomin.

Självmotsägelse

Det här är min teknikhistoriska blogg. Är en teknikhistorisk blogg egentligen en självmotsägelse?

Planen med bloggen är i alla fall att försöka formulera tankar, idéer och kanske till och med åsikter om teknik i samhället. Det är förstås ett enormt område, särskilt om man betänker att det ofta är det historiska perspektivet som intresserar mig. Men det kan trots allt hända att jag också använder bloggen för mer fristående inlägg. Det kommer förmodligen bli en del om medier, eftersom jag jobbat med det både som tjänsteman och forskare. Vi får se.